Söndagsfavvisen och tillökning i familjen Anna är av bästa virket för söndagshäng. Ni vet, när man är för trasig (alltför ofta) för att orka behöva anstränga sig, antingen inför den man hänger med eller för att snärja hänget. Man vill bara ha någon att snacka goja med eller ligga tätt intill en sötnos och bli pillad i nacken. Lyckas jag inte synka med någon av mina favvisar så umgås jag heldre med mig själv och surar lite för att kompisen är upptagen med annat. Well, Anna är en sån, en favvis. Vi gled runt på söder och shoppade bort vår frustration över ditten och datten. Jag hittade en liten vit hare på Coctail. Superfin! Lite läskig, lik haren i Donnie Darko, sitter den nu upptryckt på min toalettvägg. Nickandes (om man ger den en liten knäpp på nosen) mellan sjökon på skåpet och Bambi (en röd tvålpump i form av ett rådjur) på handfatet. Jag har insett att jag är en wannabeematte. Inte ett LEVANDE djur så långt ögat når. Bara en massa prylar. Stöpta i djurlik form. I väntan på min lilla varma och mjuka LEVANDE hårboll så får jag väl ta och nöja mig med mina plastiga kompisar. Rätt fina dom med. Kanske en häst nästa helg? Eller en hund!?
Mellanstadiedisco Nä, men man skulle nästan kunna tro det. Microdisco* hade säsongsavslutning på Nalen i lördags kväll/natt och åldersgränsen på 18 år gjorde att vi kände oss jobbigt gamla. Hanna satt likt en gammal gumma uppflugen på en barstol och gav ifrån sig små suckar av välbehag när det ena efter det andra dök upp på duken bakom alla svajande teens. Åh, det där spelade jag och Sara i timmar... Åh! Efter en stund dök favorittrion med ett litet gäng på släp upp. Miro, Mange och Jon höjde medelåldern ytterligare ett snäpp, även om Miros tjuvrökning mest låg på en mellanstadieunges nivå! Det var en skön kväll i nostalgins tecken.
Jag sprang dessutom på en krank Peder som med ett brett flin berättade om en fresh fräknig brunett han snart ska träffa igen. Peder du får INTE flytta!
* Microdisko är en klubb för elektronisk livemusik. Inriktningen är chipmusik (musik gjord med gamla TV-spel och datorer), elektronisk DIY och datapop.
Nostalgi "Take On Me" med Aha fick mig att fälla krokodiltårar när jag var liten. Så fin! Underbara YouTube! (Måste även tillägga att jag är sjukt stolt över mina små stapplande framsteg som kodande bloggare, att snitsigt slänga in den här videon direkt på plats känns stort!)
Syskonhäng Jepp, igår lyckades vi äntligen slå våra påsar ihop. Syrrorna och jag. Äldsta syrran Maria halade fram en nyfångad firre och slog på stort med äppelpaj till efterätt. Mums och slurp! Det snackades om det mesta, allt från jobb och karlar till bäbisar och våra kära päron. Nästa gång är det Malin som ska bjucka på något smaskigt. yeah!
Trion från Thorildsplan För ovanlighetens skull var vi inte femtielva pers som skulle glida ut i samlad grupp. Vi var en liten blygsam trio som i lördags läppjade drinkar i min lilla lya bland alla kaniner. Mysigt som tusan. Efter mycket om och men (samt män) begav vi oss mot utsatt mål. Kvällen och natten överträffade våra förväntningar och vi klev många steg närmre det som tidigare mest snackats om. Hanna kanske till och med ångrade lite lite att hon inte gjorde det där så avgörande jämfotahoppet?
Lovley legs! Marielle stoltserade med att glida runt med högsta klackarna, jag körde på OP = Optisk Illusion med djuriskt tema och Hanna bet duktigt ihop när hennes pumps mot slutet av kvällen gjorde sig alltför närvarande.
Muffins och världens sötaste Kaka! Lördagen innabar muffins från kransens muffinsfabrik (tack Kaj!) och lyxkaffe hemma hos Karla och hennes familj. Vi har verkligen försökt få till våra häng tidigare, men alltid grusas våra planer av något. När lördagen plötsligt infann sig och visade sig vara tom, var jag snabbt som attan med att bjuda hem mig och Kaj till Karla. Rispåsen hade blivit en Kaka som emellanåt log så hjärtat svämmade över. Alltså, Ludvig och Johanna kallar henne Kakan! Så sött så man smäller av! Man kan aldrig få för många Kakor! Peder hade fullt upp med sina chicks så honom fick vi klara oss utan. Jag fick träffa kissen Ingolf (som är en liten tjej) för första gången, hon brukar nämligen vara fullt sysselsatt med sitt spaningsarbete utomhus. Jepp, det var en vuxen och soft lördagseftermiddag.
Har ni sett några mumsigare fossingar på en liten Kaka? Nä, jag tänkte väl det!
Ingolf. En tuff tjej med killnamn.
Finaste Lucky som var ovanligt väluppfostrad och lugn.
LillKakan ler. Åh...!
Jag och Kaj fick sällsis en bit när vi skulle åka hem.
Fredagspizzan Ett gäng pizzabagare slängde deg och hinkade vin hos allas vår Magnus Klang i fredags. Det pratades om framtiden och det förflutna, stort som smått. Viktiga beslut fattades och en del märkliga saker uppdagades.
Godaste pizzan på länge!
Miro och mange klurar på hemlisar.
Nyklippt brutta.
Jag vet inte om jag vill veta vad Hanna och Sara menade med sitt viftande. Kankse var dom bara lite svettiga eller var pizzan för stark? Har dom hittat på en ny sorts dans?
Kakan slog på stort och visade sitt tuffaste trick! Och sina fina strumpor!
Puss älskling, visst var jag bra!?
Gränslös glädje, nyår kommer firas hos Erik! Kakan och Hanna är projektledare. Pär titulerade sig som toastmaster och halade direkt fram ett litet tal om vad som komma skall. Spännande!
oh my godt! Jag är så peppad så jag nästan glider ur brallorna! Håll i hatten för här kommer det: snacket går om att den fantastiska Mr Hayao Miyazakis "My Neighbor Totoro" ("Tonari no Totoro") ska slängas upp på svenska biodukar i slutet av november! Det var den allra första anime av miyazaki som jag såg, nu för snart två år sedan. Jag föll pladask. Att få avnjuta den på en gigantisk duk och med pampigt ljud känns oerhört lyxigt. Nedräkningen har börjat! Tjo!
Känguruhäng och Kasey Chambers? Eller kanske inte så mycket Kasey eller närgånget med fickdjuren, mer studenthäng antar jag. Trånga korridorer och heta aus-snubbar med droppande brädor? Världens bästa Jessi drog till Australien imorse för att guida svenska mediekids i rätt riktning. Jag är övertygad om att hon kommer ha fantastiskt roligt och att hon kommer komma hem snyggare än någonsin, med fräknig nos och brunbräna armar!
Dock kommer du att vara saknad fröken, så kicka igång den där utlovade jessikissingausboys.blogspot.com illa kvickt! Och skynda dig hem!
Jessi är galet berest. Som senast gled hon runt i en gondol i Venedig.
Darr i brallan Ett fantastiskt litet Ghibli-bibliotek har tagit plats i min hylla. Längtanfulla blickar slängs som oftast mot facket där guldklimparna står uppraddade. "Laputa Castle In The Sky" var den första av nykomlingen jag avnjöt. Den är väldigt fin.
Hundsnask På mitt jobb gillar man hundar. Väldigt mycket. Den här högen av hundgodis sprang jag på nyss. Vilken hund hade INTE dött av lycka vid denna syn så säg!?
Snyggogodis hjärta AIK! Min kompis Hanna jobbar på en sån där tuff reklambyrå. Till och med godiset är stylish! För övrigt så älskar jag just såna här lakritsgodisar! Och eftersom jag har typ noll koll på fotboll så la Hanna till lite inside information i slutet: "För er som inte vet så är vi nära att vinna allsvenskan!! Så vill jag bjucka på vårt hippa AIK kök som jag insåg att vi hade idag i o m carro och godis!!"
Testing testing... Jag testar brunt, jag testar att lägga in foton. Upfinningsrikedomen verkar aldrig ta slut, den bara eskalerar! Brunt känns lite bajsigt, kanske blir det snart grått som gäller igen. Grey is the new brown. Jag tar tacksamt emot åsikter om detta från andra, mer erfarna bloggare. Nytt typsnitt kanske? /Brunis
Kristallkronan Nu har jag en superfin lampa i varje rum. Den här plastiga sötsaken norpade jag på Urban Outfitters i London. Lampan hänger sig fin i min hall nu. Hallen ska snarast målas ljusrosa. Slurp!
Shopping, Harry Potter och Mys. Förra helgen gjorde jag en snabbvisit i London och hälsade på min kära vän Bea. Det blev alldeles för lite shopping, mer bilåkande och häng i Harry Potters hemstad - Cambridge.
Dokumentera mera. Galna ögon, fotandet kickades igång på flygplanets toa.
Efter två timmars flygresa kunde jag skymta London. Fjufjuu!
Taxichaffisen Bea lyxade till det och kom för att hämta mig på Lutons flrygplats. Hon är en jävel på att ratta runt på fel sida!
Drömtavlan jag aldrig köpte! Slantarna rullade som bäst på Habitat, dessvärre tyckte jag då att 1000 spänn var för saftigt för en printad duk. Jag ångrar mig nu såklart. Den var superfin! Övertalningskampanjen för att få Bea att släpa hem den åt mig är inledd!
Alla småflickors våta dröm? En robotponny! Stannar vågen på 36 kg kan du dessutom sitta på den! Finns lagom till juletider i London.
Cambridge och enorma byggnader. Slott! Tydligen spelades Harry Potter in här.
Två hundar + gubbe höll låda. Hahaha!
Suckarnas bro i Venedig? Näpp, studenterna extraknäcker som gondoljärer.
Åh, denna arkitektur! Jag fick nackspärr av att strutta framåt med blicken konstant mot himlen. Tufft!
Elderly people. Hur söt är inte den här skylten!?
Morgonstund har guld i mun. Jag tryckte nosen mot rutan nästan hela flygresan hemåt.
Mogwai Mange har äntligen halat upp en liten bild från kvällen med Mogwai. Det var omtumlande vackert och hela Berns var i gungning. Det var ett rätt trevligt förband också som jag inte minns namnet på.
En Underbar Libanes Det smaskades libanesiskt på den traditionsbundna ondsdagsmiddagen. Trötta och lite frusna traskade vi hemåt under en välfylld måne. Mysigt. Höst!
Äppelbiten Jag har det kanske fulaste tangentbordet ever numera. Eregonomtanten var här på jobbet och rattade runt bland mina prylar. Hon gav mig ett och annat piskrapp för allt stök och mitt hängiga sittande. Tanten röstade bort det stora vita och tyckte lilla grå låg bättre vid wacomplattan. Jag skulle slippa gamnacke sa hon. Säkert sant, men jag är ändå lite lack på apple som faktiskt inte har något i samma storlek. Jag saknar mitt äpple!
Resfeber Nu är det sant som det är sagt. Jag ska åka till London. På fredag lyfter planet och gör en mjuklandning i Beas varma famn. Åh vad jag saknar henne. Nu mer än någonsin, när jag vet att hon är bara några dagar ifrån mig. Första gången jag flyger själv dessutom. Det ska bli spännande och mysigt. Det gäller att slänga in ett och annat i plånkan om jag ska kunna hitta på något roligt. Men bättre att komma hem med en gråtande plånka än att knalla omkring med tårfyllda ögon på londons gator och sura över allt man vill ha men faktiskt inte har råd med. Nä, låt ekonomin darra av skräck på plats, så få man svulla nudlar när man kommer hem. Som ett snyggare yttre!
Folk & Fä Svettandes darrig efter nattens bravader. Eller mja, inte svettig kanske. Snarare lite frusen och trött. Men det är okej, för det var lite av kvällarnas kväll igår. Med natten och morgonen som följe. Det enda som egentligen var mindre upphetsande var att min kamera med tre år på nacken la av. Den lurade i mig en hel massa konstigt. Som att minneskortet var fullt, fast det var nästintill tomt. Någon slags smäll måste den ha fått. Ironiskt i sammanhanget var att vi i samma gäng var fyra David Silver på plats, fyra ixus som på ett eller annat sätt inte lyckades fullfölja. En rätt fotolös kväll trist nog. Dock tror jag att mangemangelito lyckades fånga en och annan skönhet på bild. Kameramannen med den mest levande utrustningen. Incas och Eriks födelsedags-/inflyttningsfest var kvällens fotoprojekt. Inca agerade värdinna i äkta 50-tals anda ala hemmafru iförd lilla fodralklänningen och vällackade skor. Hela tillställningen andades vuxet. Städat. Mysig och trevligt. Erik är en riktig pärla! Jag mådde prima bland alla bubblor och älsklingar som fyllde hemmet. Magdis storasyster tog mig med storm och var kvällens crush. Efter drinkskolan med en mörk karl och en massa mumsigt och snoffsigt snyggt tilltugg började det förhandlas om platsen där resten av natten skulle spenderas. Nyfikenheten om den ”nya” spyan tog över och det var sen där elva glada gled in runt tolvsnåret. Jag tror inte jag såg en enda välslickad kisse längs någon vägg. Riche hade flyttat dit. En purken bartenders attitydsproblem tvättades bort av en mörk mjukis vid hans sida. Bockandes och bugandes försåg han mig med vatten när bubblorna tagit för stor plats i min spralliga kropp. Ett och annat möte med vänner från länge sen som trodde jag flytt min kos, immiga speglar och pulserande rum. Mjuka läppar. När magen övergick från tyst gnyende till ett ilsket vrål var det dags att gå. Jag kommer gärna tillbaka.
