Hannas specialare, tårar och klumpfoten Efter att ha målat mig riktigt sen, landade jag till sist hemma hos Hanna i lördags kväll. Camilla var redan där. Hon hade lovat försöka smyga in oss på Debban där det superhypade bandet The Kooks skulle spela. Vi hinkade Hannas specialare kvickare än snabbast och efter att Camilla berättat Antonhistorien (hon är kär kär kär i denna fantastiska karl!), när vi hade målat naglarna och jag gjort en massa viktigt dokumenterande med kameran – bar det av! Buä! Camilla lyckades bara få med sig Hanna, eftersom hon bara hade en extra på listan. Med purken min begav jag mig i sakta mak mot Pet Sounds för att träffa Emma. Det regnade och blåste och mitt lilla paraply gjorde allt för att slita sig loss. Med två nummer större pumps gled jag in och ner i källaren. Mysigt att träffa Emma + häng! Vi stannade bara en stund, när min vattniga drink var uppdrucken gick vi mot Ugglan (pingis!). Utanför Ugglan var det toklång kö, så efter en snabb övervägning gick vi istället till Nada. Nada var precis lagom fullt. Jag kämpade med ett glas vitt som jag till sist gav upp och ställde ifrån mig. Surt. Hanna och Camilla kom och hämtade upp mig för en snabb åktur till Spyan. Emma och gänget åkte hem. Spyan... Vad var det egentligen som hände? En massa vänner och bekanta. En ny bekant. Trevligt. Sen gick allt så fort. Plötsligt, bland allt och alla, alldeles darrig. Allt vällde upp och svämmade över. Tårar. Inget konstigt och inget som egentligen gick snett. Så. Bara för fort. Omtumlade lämnade vi till sist Ninos, som gjorde allt för att pigga upp. Likt en bufflig storebror lockade han fram skrattet igen. Men natten var förbi och vi gick därifrån för att få ett mål mat. I matkön lyckades en stadig idiot ställa sig på min nakna fot – och stod kvar! Efter ett vrålande aj från mig och en armbåge i hans sida så flyttade han sig med ett irriterat "förlåt då". Idiot! Foten var svullen och blå i flera dagar. Märklig och händelserik natt. Jag höll i alla fall det jag lovade...!
Fina fisken Jag har en tuff fiskekille som skrivbordsgranne på jobbet, som gör en superfin flugfisketidning. Karln bidrar till att sänka nivån på skämten och har lika underbart fjantig humor som jag. Enligt honom så slänger han dessutom ur sig ytterst briljanata små visdomsord med jämna mellanrum. Han gör mina dagar mycket roligare och tillsammans har vi bildat "team hästflugan". Hans idé (euhm).
Skamvrån Jepp. Jag har som vanligt tillbringat helgen hängandes på väggarna i hallen. Nu är det mesta äntligen vitt. Förutom lilla hörnet vid toadörren som behövde sig en sista limkyss mellan microliten och väggen. Snart. Klart. Ett lager till? Sen alla lister... SEN – ROSA! Allt fixande i mitt näste helg efter helg, har fått mig att önska mig måndagen längre och längre bort varje söndag. Trött. Och här har det inte hänt mycket. På bloggen. För att jag gjort annat. Både sånt som jag borde och inte borde. Men imorgon är en ny dag, ny bloggdag? Hängde hemma hos Hanna igår, hon fixar också för fulla muggar. Ni ska få se imorgon!
Ben & Jerrys Jag har precis smakat på en galen mix från Ben & Jerrys half baked two twister ice creams, en mix av Chocolate Fudge Brownie och min favvo over all Cookie Dough. Jag hade hoppats på att hitta en ny älskling, men icke sa nicke! Det blev helt enkelt för mycket slisk till och med för min sötsockrade kista. Men jag ÄLSKAR att testa nya saker! Nästa gång kanske det blir smaken Napolitan Dynamite som från filmälsklingen Napoleon Dynamite. Tuuuufft! Cherry kicks!
Storebror ser dig Kolla lappen som satt uppe i min trappuppgång förra veckan (märk väl den sunkiga biten av ett plåster som den satt fast med!). Det stod: Kajsa (censur) 3 trappor Det finns grovsopröm (?) skräpa inte ned i trapphuset (pil mot soprummet) Och ja, jag är en slarvpotta. Och har minne som en guldfisk. Men herregud, jag glömde en liten hög papper (efter lite hallfixande) EN DAG vid dörren ut mot innegården och vägen man går till just grovsoprummet. Min första reaktion var – vem har sån koll på mig att dom vet att det var just jag som slarvat!?! Lappen är skriven av en lite äldre människa, säkert över 60 (?) och någon sådan dam/herre har jag inte i min port – trodde jag. Hm. Måste vara vaktis då, han stämmer i ålder... Anyways, storerbror ser dig, don´t mess up!
Söndagshäng i hallen Mamma och pappa har varit här igen och hjälpt mig. Det är fortfarande projekt hallen som spökar. Jag är värsta gestapon och studsar omkring och pillar och nojjar över att allt ska bli exakt så bra som det kan bli. Mina päron låter mig hållas. Dom är ju vana vid superpetiga Kajsa. Jag hade en halsduk knuten över munnen (bronkithosta + damm = dåligt) och stegade mig runt med slipmaskinen över lister och vägg. Det är jätteroligt att slipa! Nu har vi börjat sätt upp något som heter microlite. Det är tygliknande väv (?) som ska jämna till väggen. Nästa steg är att måla på microliten. Fortsättning följer...
Min pappa med sin supersmarta lampa som han satt fast på kepsen. Det som ser lite vitt ut är microliten.
Kalas Fräkniga sötnosen Per passade på att fylla 25 år i fredags och lördagen till ära så ordnade han kalas för att fira ut sin ungdom. Laddad med cocillana (morfinspetsad hostmedicin) och kaffe bladade jag hem till födelsedagsbarnet. Vi hade väldigt roligt och mysigt bland tuttar och ballonger! Senare, när min röst mest lät som ett helt liv av whiskey och cigaretter, dök även favvisarna från midsommar upp och höjde mysfaktorn ännu ett snäpp. Jippie!
Per, en ovanligt fräknig 25 årig karl!
Present. Klart killen ska ha ett eget tuttmemo! Bruttorna tog sitt ansvar för Pers intågande i vuxenvärlden och gav honom ett TUTTMEMO.
CurlyInca. Fröken med ett lockigare yttre. Superfint!
Om Hanna plötsligt är försvunnen, hittar ni henne som oftast fingrandes på ett instrument. Jag lovar.
Sara och Anna. Anna_äntligen_hemma_från_Indien. Glowing chicks!
Vi kom aldrig egentligen fram till vad det verkligen stod på Jessis tröja. Men ju längre kvällen led, desto snuskigare blev gissningarna.
Saras apartment Några dagar för sent riktar jag allt ljus på Sara. Onsdagsmiddagen var en kväll hemma hos Sara tillsammans med Emma och Jessi. Jag behöver inte ens hela ena handen för att räkna de få gånger jag besökt frökens näste. Hon är en svårflirtad brutta som bjuder in besökare vid ytterst få och väl valda tillfällen. Så när hon lockade med vin och häng därhemma var vi kvicka med att anta erbjudandet. Kvällen var mysigaste på länge! Emma hade bildvisning, Sara hade fullt upp med all uppmärksamhet hon fick från ytterst intressanta personer och Jessi var kvällens hjälte med sina TVÅ stordåd hon betat av under dagen och kvällen. Fördröjningen på denna kompishyllning beror delvis på att jag var en kass David Silver och försökte tigga en bild av dom andra närvarande, som uppenbarligen gick sisådär. Nåväl, vin och (delvis) hemmagjord hamburgare + the chicks = en toppenkväll!
Den glada drinkvagnen och tapetklet Fredagen innebar galej på jobbet och efter att ha unvikit att delta i en läskig sångtävling smet jag hemåt. Jag hann få i mig en massa god mat, några öl och dessutom passade jag på att avfyra några råa garv åt dom som faktiskt deltog i den där tävlingen. Sorgligt nog så glömdes kameran hemma denna afton. I lördags hängde jag som en våt trasa längs väggarna i hallen och slet ner kletig tapet. Kvällen tillbringade jag tillsammans med mina nära kära hos Erik och Inca. Dom hade utannonserat att deras så sorgsna drinkvagn kände sig lite lätt övergiven och behövde få rejält med uppmärksamhet. Som alltid var duvorna det perfekta värdparet och förutom alla gånger Erik slängde is på golvet så skötte dom sig galant! När timman var slagen begav vi oss mot nya äventyr med Manges hjälp. På vägen hittade vi en ny kompis som enligt andra var något slags gitarrställ? Den slog följe några meter av ren entusiasm och stax var den ensam igen, när vi plötsligt var framme och fokus gled över på annat. En märklig plats som mest liknade en finlandsfärga. Godaste drinkarna till trots så var jag långt ifrån mitt kavataste jag. Min mage vrålade ilsket över alla knivar jag kånkade runt på och efter att ha trotsat knivsticken nästan hela kvällen, gav jag till slut upp. Jag kastade in handduken, pussade vännerna godnatt och åkte hem. På söndagen hängde jag mig blöt på väggen i hallen. Igen. Det går framåt. Jepp.
Jessi is back! Äntligen har fröken återvänt från Australien och i onsdags fick jag se henns fräkniga och bruna nos! Här var några ställen hon hängde på mellan alla viktiga möten. Jessi, vi är stolt över din insats som affärskvinna all alone in another country for two weeks!
Guldklimparna Mina vänner Jon och Miro har fyllt år. Nu ska dom ha en efterlängtad stor och pampig fest! När jag tackade ja till den tuffa inbjudan så fick jag ett fint svar från Jon: Hej sweetheart! Du är löjligt välkommen!! Utan Kajsa ingen fest! Love!
Mina vänner är bäst i världen! Puss på er och tack för att ni finns! (Jag hittade ingen bild på Jons söta nuna på jobbdatorn, men här är hans röda supertuffa pjucks! Hannas fossingar i vita stövlar till höger.)
Pippi på fåglar Ännu ett djur gör entré hos fröken – fågeln. Eller, det är väldigt många fåglar som smackats upp i köket. Tapeten sitter till sist där den ska och gör mitt kök väldigt mycket mjukare, varmare och finare. Det är en metalicaktig tapet i blå/grå/grön nyans (perfekt synk med min kökslampa!) med fåglar/träd/blommor i matt vit färg på. Superfint! Dock är det en del kvar... Tapeten var så tjock så när vi skulle börja skära av spillet upp och nedtill, degade tapeten ihop sig till en geggig klump. Så nu har den ett litet släp kvar nedtill som ska skäras bort imorgon när den förhoppningsvis hunnit torka klart. Never ending story med allt som ska målas vitt i köket. För att inte tala om hallen jag precis trashat. Well, fortsättning följer! Just nu är jag väldigt nöjd med mina nytillkomna pippifåglar! Och tack för julknoppen mamma!
Päron, svett och tårar Äntligen! Päronen är här och ger mig ett och annat handtag bland tapeter och färg. Pappa och jag förberedde köket för sin nya kostym. Lite tvätta/spackla/måla. Imorgon ska det kletas med tapeter! Rivningen av hallen påbörjades. Jisses, tre varianter tapet dök upp innan jag skymtade betongen. Bitar av taket följde också med. Gulp. Vad har jag gett mig in i...! Sen ska hallen bäddas in i fluffigt rosa klet. Sockervadd! Sen... kommer nog ta sin lilla tid. En paus framåt kvällen med päronen och lillstrumpan. Heta diskussioner. Och mat. Jag avrundade kvällen med öppna tårkanaler och filmen Grave of the fireflies. Ojoj.
En ny kompis Efterlängtade lilla brickan med kudde under har äntligen landat i mitt knä. Grodan och jag kan chilla mest överallt och även en och annan kaffekopp kan samsas om samma yta. Kompisen har en vit matt yta. Gillar!
Fragglarna får egen film Hanna informerar: Ahmet Zappa (yngre son till Frank Zappa) håller just nu på att ta fram en filmversion av Jim Hensons TV-serie från 1980-talet. Zappa ska agera exekutiv producent tillsammans med Lisa Henson.
I utkastet syns dockstjärnorna Gobo, Wembley, Mokey, Boober och Red – resande från under Klippan in i människornas värld för första gången. Dockorna kommer att vara något modifierade och uppdaterade till ett mer modernt utseende och dessutom kommer antagligen CGI att användas.
"Fragglarna kom inte riktigt in i människornas värld i TV-serien så vi planerar att göra filmen om mötet mellan Fragglar och människor”, berättar Lisa Henson.
Så snart utkastet har accepterats ska man ut och söka efter en manusförfattare och en regissör. Zappa är eventuellt även aktuell för att skapa originalsångerna till soundtracket.
