Paprika
En paus i jobbandet och jag gjorde en sväng hos mr google och hittade dessa tu. Två olika filmaffischer för Paprika. Fina va!? Sen gjorde jag en vända hos webhallen och såg att filmen finns att snärja hos dom från 22 augusti. Jag har fortfarande inte sett den och nu funderar jag på om jag ska spana in den ala quality, i köpt format på burken hemma istället för en lite sunkigare version på datorn. Hm. Dagens lyxfundering. För den lär ju inte glida upp på svenska biografer. Sorgligt nog. Bio hade varit det enda rättvisa för en sådan film. Egentligen. Anyways, jag tycker den översta är finast. Gillar grodisarna.

Gåshud och hjärtsnörp
"I lived on the Moon" med Kwoon. Sånt här ska jag göra en dag. Det är planen. Animera! Bedövande vackert.

Dagens, veckans eller kanske månadens darr i brallan!
Science and Sons har gjort något helt fantastiskt! En superfin trattspelare som man kan koppla sin ipod till! Min våtaste dröm för stunden. Går loss på 5638 pix, vilket är aningen mer än jag är redo att hala upp. Åh, tänk om jag vore helt fantastiskt rik...!

Sötpepp
"Du är himla fin. Du vet det va?"

Mjuk och varm i magen. Såna mess trillar inte in varje dag. Inte i min skrottelefon i alla fall. Du är inte så tokig du heller tänkte jag och svarade. Vissa dagar känner jag mig lite större.

Barcelona – som rosa, fast bättre!
Är ni peppade på att spana in min semester i Barca så kan ni kolla en sväng via Facebook (ni som inte redan är medlemmar och har mig bland era skills!) och dessa länkar. 400 bilder blev efter hårt arbete 140. LITE mer lättsmällt. I love Barcelona!

Barca del 1

Barca del 2

Barca del 3

Hallelujah!
Knappt sandfri bakom öronen och jag fortsätter shoppa klänningar på second hand. Skulle göra några tråkiga ärenden ala bank-häng och liknande, gled in i en hög hempan (H&M) butiker på hemvägen och även en sväng in på toppan (Top Shop). På drottninggatans toppan har dom även numera (en lagom stor för att orka gå in i) Beyond Retro, det var där dessa tu hängde och krävde uppmärksamhet. Jag bara glodde, som att jag hittat guld, la dyrgriparna över armen och hastade iväg mot provrummen. Dom passade. Perfekt. Overkligt. Ännu en stund senare och betalade och i påsen, jag vara fortfarande lite ställd av stundens lycka. Fattade inte hur dom fanns kvar, finast på länge!

Hemma!
Sand och salt är nu bortduschat, och väskan är uppfläkt över golvet. Det första jag ser är mina fina klänningar jag fyndade i en butik med gammalt jox ett stenkast från La Ramlan. Mina fina klänningar. Mina pärlor. Det är det enda jag packat upp idag. Duschat, ätit och pratat med familjen. Snart ska jag sova. Trött. Och väldigt, väldigt nöjd. Barcelona är kanske det bästa jag upplevt hitills. Stad och strand. Omtumlande vacker och livlig. Kaxig. Som rosa - fast bättre.

Jag återkommer inom kort med ett gäng bilder och kanske någon rad av intresse. Ni som hänger på facebook, håll utkik, en hel radda utlovas - 400 bilder ligger och fajtas om utrymmer i gamlingen!

Natti.

Hasta la vista amigós!
Nu packar jag mina sista pinaler och imorgon bitti bär det av mot Barcelona! En veckas mumsande av tapas, cava och Gaudis högresta skönheter. Lata dagar under solen och nattliga strapatser. Hej svejs på ett tag!

Tårarna, snart kommer tårarna
Vi sitter i bilen och den här gången är jag inte ensam. Det går hyffsat, inte jättebra. Jag är rostig och det går lite knackligt. Helt käpprätt om jag frågar henne. Men det gör jag inte. Hon berättar det för mig, gång på gång. Klapp på huvudet, knäpp på näsan och en rejäl knuff åt sidan. Och jag vet att hon har rätt, men det visste jag innan. Innan alla knuffar. Tyst, så ska jag visa er! Jag kan också, men om en liten stund. Eller ännu en stund till. Orkar ni inte vänta vill jag inte vara med längre. Det fortsätter. Jag pulserar och har svårt att andas. Kom närmre och jag bits. Inget mer nu, jag har fått vad jag tål. Just nu. Lager på lager och jag kan inte längre stå upp. "Skärp dig, du beter dig som en snorunge!" Inte ordagrant, men sammanfattat. Jag flyr. Önskar jag redan var osynlig. I stövlarna och stora steg bland kippande marker. Igenvuxet. Så var det inte då och förr en varm hästmule mot min kind, eller ansiktet och tårarna ner i det mjuka. Osynlig. Nu är jag irriterad över att jag inte har den där värmen nära. Det skaver. Och svider. Ner bland gräset och gömd. Flugorna envisas. Magen kurrar, men jag måste vänta. Måste få en paus från allt. Nära för länge och jag slutar andas. Inte alltid, rätt sällan numera, men nu är precis som då och det svider i bröstet och luften är slut. Till sist tar hungern över och jag tvingas återvända. Även fast jag inte är redo. Vi är så olika och jag är oförstådd och har gett upp. Lite mat och vassa kommentarer om mitt skitiga jag. Olika. Strunt samma. Lugna gatan och sen tar det fart igen. Jag vet inte hur det går till och plötsligt är jag mitt inne i allt som kokar igen. Dom ser ledsna ut. Jag är ännu ledsnare, skakar. På vägen försöker jag förklara att jag är mjuk, minsta skärpa och det glider in och under huden. Svidande. Även om det inte är meningen. Säger förlåt. Fnysningar. "Skärp dig!" Dead end. Jag är ledsen. Men snart är allt över och jag kommer kunna andas igen. Tillbaka bland allt det lugna, varma, mjuka. Hemma.

Fölsisferre hos Mange
En flarra rött ekologiskt fick Mange av mig igår. Fin flarra och ja som sagt ekologiskt. Ekologiskt = ansvarstagande = vuxet = bra present. Ni hajjar va, smart smart. Euhm. Och appro på vuxet och ansvar, jag gjorde en Kajsa direkt när jag glidit in genom dörren. Jag halade fram näven och "Kajsa" och fick ett "eh jag tror vi har träffats förut, på båtfesten senast, minns du?" Och nej det gjorde jag ju inte. SÅ dåligt. Miro gav mig bassning i soffan och sa att jag träffat karln tre gånger med idag (igår). Jag skämdes. MEN, den första gången var ingen gång och på båtklubben (då jag fick höra samma sak från den bortglömda i fråga) så mindes jag ju inte karln eftersom det var mörkt. Ju. Vi var ju för bövulen i en kolsvart "grotta". Men det här gången fanns ingar ursäkter. Och jag som alltid slänger mig med att jag har ett bra bildminne. Tydligen minnet av bilder utan tags. Usch. Men nu kommer det INTE ske igen. Lovar! Inte med samma person i alla fall... Ska återuppta det jag körde med under en dimmig period på Forsbergs med ständigt många nya människor, "the american way". Till exempel, är snubben lång och heter erik kanske han får heta "lång-Erik" eller "Amanda med prickiga tröjan" osv. Som djuret man hade på hyllan på dagis, som rosa ringen på golvet - min plats i ringen. Märkning är bra. Bra märkning. Oj vilket svammel!

Finast för kvällen var kanske Doris, en sötkorv till katt som Johanna och Mange passade åt en en vän. Doris som såg ut som en näpnanre och aningen stelare Yoshi. Sötkorven. Hon gömde sig bakom spegeln mest hela kvällen. Jag och Johanna kom fram till att det var dags för Mange och henne att skaffa en egen hårboll. Och då ska jag vara första kattvakt. En vattentät plan. Mange verkade lite motstridig, men nu ska vi ju hänga i Barcha ihop en vecka (eller kanske inte efter detta) så ill do tha talk Johanna! Ännu en kalaslördag med regn och inomhushäng och när klockan närmade sig två och taxibilarna rullade mot NEU hoppade jag på fyran hem.

Hola Barcelona!
Håll i hatten, jag åker tydligen till Barcelona på tisdag! Har inte hunnit fatta det ännu. Gårdagen innebar telefonkonferance med Barcha och Navid, Hanna, Jessi och Mange. Jisses vilken dag. Jag var helt slut efter allt joxande fram och tillbaka. Men sen var det klart och plötsligt hade vi en resa bokad till det underbara Barcelona, vår stad i en vecka! Det mest galna var när Navid hojtade, "men, då kommer ni samma dag som Mange ju!!!" Så, plötsligt var det inte bara jag, Hanna och Jessi som lite vilsna skulle upptäcka Barcha, nu hade vi två privata guider i varsin näve. Lyx! Navid bor där nu och Mange har bott där. Så, vi kommer alltså hänga i Barcelona med Mange och Navid + crew, kan bli hur grymt som helst! Boysen har fixat en lya åt oss vi ska bo i under veckan. Fab! Något som skulle bli en budgetresa till till exempel Prag, blev plötsligt en lyxsemester i Bacha. Inte illa mina vänner. Nudlar när jag kommer hem. Men åh, vad det kommer vara värt det! Stad och strand ala kombo. Pepp! Ikväll ska vi pumpa Mange på info och Navid kommer få en och annan blöt puss när vi landat – Guldklimparna!

Kvällsbild

Livet på landet
Och i ottan på onsdagsmorgonen bar det av till päronen och de värmländska skogarna. Det obligatoriska semesterbesöket skulle prickas av. Mamma hade lovat ett besök till IKEA (hon skulle ju ändå dit) och såg till att detta synkade med min ankomst. Det blev en budgetbiljett till Örebro och möbeljätten som första anhalt. Vi gjorde vår vandring, i lugnan ro - just how we like it och käkade enligt tradition lurre på plats. På IKEA alltså. Det blir ofta köttbullar och potatis för min del, det käkas sällan annars och det ÄR ju så gott! Utan sylt den här gången. Jag shoppade smågrejor och noga inspanat tyg som mamma i skrivandets stund omvandlat till finfina kuddfodral. Mycket nice!

Nästa anhalt var "gula huset" i Karlstad. Mina föräldrar, har som många andra föräldrar beslutat sig för (efter mycket velande) att flytta till ett mindre boende. Nu när kidsen sedan länge har flytt sin kos. I detta fall innebär "gula huset" det nya nästet. Mina päron är mitt uppe i stökandet av flytt från stor gård (och även där ett gult hus... mammas smeknamn på nya huset är inte helt genomtänkt va?) och plockar och plockar. Samtidigt som dom donar och står i inne i "gula huset". Nu fick jag för första gången se nya stället for real och passade på att fynda en gammal fjällräven-jacka bland allt jox på vinden. Minns att mamma hade den när jag var liten. En mycket mjuk och skön jacka efter mammas flitiga användande. Tackar!

Sen bar det av hem din gamla huset, där dom fortfarande bor. Sista nätterna i gula flickrummet. Nostalgi. Måste gå en vända över markerna innan jag åker hem. Här bodde jag ändå från att jag var 14 till 20 när jag flyttade hemifrån. Ett annat liv sen.

Sen fikades det. Och jag körde en massa bil. Underbart! Träffade min kära vän Bea som var mitt uppe i ett hysteriskt budande på en lägenhet i Stockholm - med karl och pappa som intygade att den var grym, grym, grym. Darrigt. Det blev inte den ändå. Kanske lika bra... Jag hoppas fröken i fråga behagar stanna över helgen i storstan, saknar henne ska ni veta. Fick dessutom en superfin sjal av Bea i fölsispresse. Och sen var vi en vända till vid "gula huset". När vi kom hem fikade vi igen. Känns som jag sväller upp ett kilo så fort jag kliver in genom dörren hemma. Men det är väl så det ska vara? Nu är mamma och hämtar lillstrumpan vid tåget, hon stannar över helgen. Vi låter våra besök överlappa varandras. Tydligen. Langar över stapettpinnen. Jag åker nog hem imorgon eller lördag. Mange har kalas sägs det. Så några rundor kaffe och sötsaker och sen bär det av hem igen. Med en lagom dos päron och landet innanför västen.

Dagens knäpp på näsan
Jag tog en prommis längs memory lane härom natten. Lena minnen av en pojke från långt borta, som för en stund var närmre än någonsin. Han skänktes någon tanke eller två dagen därpå, bara för att minnena var väckta. Men bara så. Och dagen snurrade på och runt och när jag på kvällen cyklade hemåt, precis när jag ska svänga in på min gata, så trillar jag nästan av cykeln. För jag cyklar nästan in i någon som ser ut som - HAN. Herregud, jag är knäpp. Är jag fullkomligt nerknarkad i minnena av honom? Jag skakar på huvudet år min dumhet. Sannolikheten att det var han... den finns liksom inte. Nylandad i soffan memorerar jag mötet. Han såg mig ju rakt i ögonen och det.. KÄNDES som hans ögon. Damit, en vända med disk och jag kan ändå inte skaka av mig tanken OM, OM, OM. Men varför stannade han inte, om han kände igen mig? Jo, han hade sin (vad jag tror efter bilder jag sett) nuvarande flickvän bakpå, kanske inte SÅ lägligt för snack om gammalt kel? Men ska jag messa? Nä, han kommer bara freaka eftersom det INTE var han - SÅKLART och han kommer tro att jag är knäpp. Så, jag mailar. Måste få veta. Ändå. Och imorse, när jag loggar in får jag svaret – det var HAN jag mötte! Hur sjuuukt är inte det!? Hur stor är sannolikhetern EGENTLIGEN!?!??!! Det bör tilläggas att karln har bott överallt i världen utom just i Stockholm. Men så verkar ju aldrig det där med sannolikheten som inte finns gälla mig. Ihopspringandet med folk som knappt ens finns sker titt som tätt. För mig. Sannolikheten knäpper mig på näsan gång på gång, för den finns alltid där som en apa på min axel.

Ibland bara hatar jag Apple!
Inramlandes svettig och förbannad efter ännu ett fösök. Ett famlande försök att se till att jag en gång för alla, kan spana på film på min TV, som kommer från datorn. Ni vet koppla ihop de tu, så man slipper bränna varje film för att sedan putta in i DVDn. Folk i min omgivning har sagt "men det är väl bara att fixa en sladd, kostar väl en hunka eller så?" Ja, det är så det BORDE vara. Men har man en Mac ska man passa sig för att ropa hej, ingenting är "bara" i Appleworld. Jag tror jag nyss försökte fixa biffen för tredje gången.

Första gången, när jag hade min lillgroda (ibooken) förklarade dom i butiken (jag gick till samma place där jag tjackat TVn – störst chans att det blir rätt tänkte jag) att det krävdes en liten vit sak, en adapter mellan lillgrodan och sladden, sen skulle jag vara hemma. Jag suckade och gav mig av för att fixa adaptern. Jag hann inte allt på samma dag och när jag skulle fixa sladden dagen därpå, var jag i min okunskap osäker på vilken ände som skulle in i macen och vilken som skulle synka med sladden. Allt föll i glömska för ett tag och när jag sedan (uppdaterad) gjorde ett försök till var sladden slut. Ännu en paus i kämpandet – ska det vara så svårt!?

Med en ny PowerBook i famnen och tokkollande på serier, semester och allt, så tänkte jag att nu ska jag fixa skiten en gång för alla! Gled in i butiken igår, med instruktionsboken till TVn i näven och den lilla vita adaptern i andra. Nu skulle inget gå fel, nu kunde dom ju kolla exakt vilket uttag/ingång som TVn hade och se exakt hur adaptern ser ut. Folk på dessa kedjor, och folk i allmänhet vet inte mycket om mac. Såklart inte. Peppad och förberedd får jag hjälp av en kille som langar över en sladd, "den här ska du ha!" Mycket nöjd med mina smarta förberedelser trampar jag hem och "här ska kollas film på storskärm" i tankarna. Väl hemma visar sig sladden helt fel. Eller halvfel om man ska vara petig. Ena änden passar, den som ska synka med vitisen, den som ska tryckas in i TVn är av helt fel size. Rätt så långt "hona/hane" men till förbannelse på tok för liten. Matt bestämmer jag mig för att göra en snabbvända för ett byte, återigen med intruktionsboken och adaptern i varsin näva. Fan, kan inte folk ha koll på det dom faktiskt får betalt för att ha koll på!?!??

Tredje gången gillt pratar jag med en ny kille, en idiot går tillbaka till samma snubbe. Den här killen ser medlidsamt på mig och förklarar att jag fått helt fel sladd (jasså!!!) och visar vilken jag ska ha, såklart finns bara den dyraste kvar 500 spänn, men jag behöver dessutom ännu en adapter, en som ska synka sladdskiten och den vita adaptern. Fan ta Apple för att det ska vara så förbannat svårt att styra upp saker. 700 spänn känns aningen saftigt, när det finns en sladd för halva priset – i vanliga fall. Aldrig när jag är där. Halvt grinfärdig går jag och lämnar tillbaka sladdskiten. Dom bygger om i butiken och bara en blick ner mot avdelningen där adaptern ska finnas och milslånga köer för hjälp får mig att vända på klacken och styra stegen mot konkurrenterna på andra sidan gatan. Nu har jag fått nerskrivet EXAKT vad jag ska ha. Suck. Grannarna är fullsmockade av turister med kölappar. Kölappar som kan visa sig meningslösa, ingen garanti att dom har det jag söker heller. Tiden har runnit ut och jag måste rulla hem i rasande fart för att inte missa den väntande tvättiden.

Så jag ger upp och cyklar ännu en gång hem, efter ytterligare ett misslyckat försök. Ibland bara hatar jag Apple.

The Luckiest Guy On The Lower East Side
Jag hittade dig nyss. På nätet. Spontant sökande, efter gamla vänner. Och så du. Amstedam nu? Så plötsligt är du där. Med den mjukaste mattan över knoppen och dom där ögonen. Munnen. Jag ser direkt att det är du, trotsande den minimala bilden. Och nu är du är i hallen, med väskan full av musik och vin. Det trötta rosen. Totoro på skärmen och mitt öga som rann. Och sen i din famn, bland fiskpinnar och sallad. Amelia, pärlorna i din hand och den andra i min. Nike-tröjan, halsbandet och Ben & Jerrys. Jag gick aldrig på Påls kalas. Men nu får du mig att le. Och jag tänker på björnen, undrar om den fortfarande huserar i din trånga strumplåda.

Födelsedagskalas + två poliser
(Nästan) alla anledningar för att ställa till med kalas är goda. Har man fyllt år bör man ha minst ett galej anser jag. Så jag passade på. Häng på innergården med vänner och bekanta var planen. Regnet tryckte bestämt in oss inomhus. In i min lilla lya. Kvällen gled på tills jag plötsligt råkade slänga ett öga ut mot gatan och i samma stund höra det mumlas om "någon polisbil" och "jo, men dom gick in i den här porten" wtf! Sekunden senare hör jag Filip "jaha, ska ni hit?" och när jag kommer ut i hallen och trappuppgången, möts jag av två förlägna poliser. Dom skruvar lite på sig och förklarar att grannarna ringt och klagat "fast vi hör ju att det inte är någon hög ljudnivå". Jag berättar om lappen nere vid porten, där det står om kalaset och hur jag ber grannarna hojta om ljudnivån blir jobbig. Poliserna säger att det är grannarna mittemot, på andra sidan gatan och dom har ju inte sett någon lapp. Poliserna verkar tycka att det mest är väldigt pinsamt att dom ens är på plats. Dom ber oss tänka på gnället och säger grattis på vägen nerför trappen. Poliserna ber oss aldrig avsluta festen, men jag är lite tagen av stunden och säger till ett fnittrigt och förvånat sällskap att vi bör röra på påkarna och bege oss ut och vidare.
Festen drog sedan vidare mot terassen på kulturhuset. Mycket trevligt! En märklig battle mellan NEAT och NACHT tror jag det var... Märkligt uppträdande ala transor och ett strömavbrott som dom flesta att tappa fattningen. Träffade vännern Peder som borde varit på mitt kalas, men var involverad i matchen som representant för NEAT. Kul att träffa honom en stund i alla fall. När Terassen slog igen för natten gick vi vidare mot NEU. Kvällen till ära hade vi en hjälpande hand på plats som såg till att vi fick komma in. Svettigt. När klockan kröp mot 5 hoppade jag in i en taxi och kraschlandade i sängen. Vansinnigt trött. Glad. Söndagen var mindre rolig, men det var det värt! Tack för en fin kväll/natt vänner!

HAHAHA
Fan. Måste sluta. Fastnar. Back to biz! (Urk.)

Napoleon Dynamite... What´s a Liger?
Dom tristaste jobbkvällarna, när jag sitter fast i träsket och inte får gå hem (ikväll) – en liten dos Napoleon Dynamite och jag orkar lite till! Favvofilmen ligger mjukt och fint i magen. Måste införskaffas, har bara sett den en gång och då lånades den ut till mig. Tack gode gud för YouTube!

Födelsedagsmiddag med pärlorna
Firandet fortsatte och på kvällen trampade jag till humlan för att bjuda chicksen på lite bubbel innan vi lyxade med middag på Restauranngen™. I vanlig ordning gled jag iväg någon minut senare än beräknat och humlan visade sig några hjulsnurr längre bort än jag mindes. Med andan i halsen anlände jag med filtar och skumpa till ett samlat gäng. Dåligt. Min sena ankomst alltså. Kanske blir jag bättre nu, när jag fyllt 27, jag borde ju ha blivit lite förnuftigare. Jag håller tummarna och hoppas. Förresten anlände jag före min lunchdate idag, i god tid, det är väl ett tecken va, va, va? Anyways, några glas senare och en ännu senare Inca, begav vi oss mot maten. På vägen anslöt Hanna, jobbartrött men med ett stort leende. Vi fick ett grymt bord, som nästan, närstan var trekantigt. Som en glassstrut med avbiten botten. Malin satt fast på jobbet, så högsätet blev tomt. Jämnare, närmre vännerna så. Efter en hel massa velande (Saaara...) så hade vi kryssat i valen av mat. Man kunde välja 3 eller 5 rätter och sen var det en dryck utvald till valje rätt, baserat på just den matens smak. Det blev många omgångar mat och smakande av varandras godbitar. Sen halades presenter upp, fast jag tyckte det var en present att få gå på lyxig middag med några av mina bästa vänner. Två rödblommiga tallrikar i plast och någon liten äppelmönstrad, volangprydd sak. Yeah...! Euhm. Tack pärlorna, för en oförglömlig kväll och fina gifts!

Födelsedagslurre med Kaj och Ludvig
Lägg märke till matchningen ala mitt snajsiga lila nagellack och rödlöken - identiskt! Efterätten var som en lunch för sig, blåbärspajen stack upp som en liten ö i vaniljhavet. Sjuuukt god! Mäktig. Ludvig åt upp halva högen av mitt pajgegg, det jag inte orkade. Förutom sin egen. Så god var den! Ludvig lovade mig Rufus Wanwright i presse. En RIKTIG skiva i orginal! Det var ett tag sen vill jag lova. Han har kontakter den där mannen. Han jobbar på KP, thats why. Tack för en grym lurre darlings!