Jag äntligen fått tummen ur
Jepp, jag har efter en galen seghet till sist fått ändan ur vagnen och beställt Tales from Earthsea. Äntligen. Längtar så efter att se den. Tips tips!

Hanna har tydligen lika god smak som jag

Fågeldans på Debaser slussen
I måndags var jag och lyssnade på det (enligt tidningarna samma morgon) hårda metalbandet Pelican. Jag tycker inte dom är så läskiga, det mesta går hem. Fast första låten gjorde nästan ont, lilla Debaser slussen vibrerade så hårt att det kändes som min bröstkorg skulle sprängas. Det lät... bra, men inte så mycket mer. Jag tycker Pelican är grymma, men den fantastiska ljussättningen till trots så kändes Debbans scen på tok för liten för detta himlastormande band. Dom kändes så orättvist placerade, insmockade i ett hål. Nä, det hade nog funkat bättre på till exempel Berns, där jag var och lyssnade på Mogwai - som verkligen lyftes fram på där. Antar att Pelican är för smala och små för Berns scen. Hur som helst var det roligt att glida runt på Debban denna afton. Det kändes lite som ett studiebesök bland alla skägg. Såg typ två tjejer förutom mig tror jag. När Pelican spelat färdigt köpte jag en tröja och gled hem. High On Fire är lite för hårda för mina små pop-öron, dom klarar jag mig fint utan. Gulp. Förresten verkade dom flesta ha kommit för Pelicans skull. Och idag har jag på min min fina Pelican-tisha fjufjuuu!

Harry Potter-tokiga Amanda
Sen väldigt länge tillbaka, vet inte om det handlar om veckor utan snarare månader (?) har Amanda hyffsat ofta gluttat på en site som räknade ner till dagen då nya (och tydligen den allra sista) Harry Potter boken skulle släppas i Sverige. Idag var tydligen dagen D och när jag strosade till H&M på lurren så bladade Amanda iväg till Skrapan för att införskaffa dyrgripen. Resen av dagen stod boken uppställd på hennes bord, på högkant så hon bara genom ett ögonkast kunde njuta av inköpet. På vägen mot tunnelbanan sa hon att hon redan läst en mening men att hon skulle spara på boken och läsa sakta, eftersom det är den allra sista i raddan böcker om Harry Potter. Sen skulle hon läsa dom igen sa hon. Amanda är en riktig gullunge från småland som på beställning säger "hååts" som är ungefär samma som "shorts". Allt hon säger låter bara extra gulligt! Om man håller snattran en stund kan alla möjliga sötord trilla ur hennes mun. Ibland ha vi tur och urgulliga ord med små små bokstäver trillar fram.

Jonna Lee – ännu en skönsjungade gitarrpillande brutta jag gillar
Och tydligen ska hon spela på Nalen andra december mer Ed Harcourt som jag ÄLSKAR! Måste måste måste spana in om det finns tics kvar!

Satan i gatan vad jag längtar efter en iPhone!
Min nuvarande mobil är på väg att trilla sönder. Tanken om att köpa en ny har funnits länge, men få är tillräckligt snygga i förhållande till alla stålars man får hala fram - så hitills har telefonshoppandet lags på is. Men NU, kanske är ett köp på gång! Jag har nämligen haft två iPhoneägare i min närhet under loppet av två veckor, jag har fått talla loss på snyggmobilerna och är lite besatt. Alltså, jag har ju länge vetat om att dom skulle komma, men det har varit så otillgängligt tidigare. Och jag har inte ens tänkt att möjligheten att få lägga vantarna på en sötnos ens kan vara ett alternativ, men snart kanske även jag är ägare till en iPhone! Hör och häpna, min gullunge till kompis Jessi drar till staterna och lovade försöka kirra en liten goding till mig. I december kommer fröken ge sig ut på resan = Kajsa + iPhone = sant in december. Åh, jag kan knappt tro det. Peppar peppar... men det vore fint med en iPhone vill jag lova! Sen slängde hon ur sig, "jamen är det inget annat du önskar dig, en ny iPod eller nåt?" med glimten i ögat peppade hon ingång mitt prylbegär ännu mer och jag fick något dimmit i blicken. Kanske inte bara sånt, kanske något lyxigt i sminkväg som inte går att få tag på här eller någon fin pryl till hemmet, som en lampa eller nåt? Måste klura på detta! Önskelista till Jessi och ÄVEN en mindre önskelista för en väns Japanresa över nyår... prylknölarna ska gnuggas! Pepp!

Smarta sötsaker
I söndags var jag med lillsyrran på mat och vinmässan i Älvsjö (fÖÖÖlåååt, minns inte namnet men den innehöll en massa mums). Vi smaskade mest bröd, ost och diverse guckor som marmelad till exempel. Marmelad är mest spännande i annorlunda smaker och kan vara helt gudomliga i samma tugga som just den perfekt synkade osten - smarrigt! Vi var lite gnälliga över marmeladen, för det är ju alltid trist att slänga mat för att man inte hinner äta upp den och där hamnar lätt marmelad. Burkarna är för stora för den lilla slick marmelad vi önskar oss emellanåt, marmelad är ju sjukt sött, så inte mycket går åt. SÅ! Idag blev jag superglad när jag sprang på exakt det vi suktat efter – pyttesmå marmeladburkar i en massa roliga smaker! Jippie!!! Fyra olika smaker för en tjuga istället för EN stor burk med en smak. Fjufjuu! Fikon är ett hett tips, dom andra smakerna får jag återkomma om, men Ingefära och Apelsein lät spännande! Sen är ju allt som är aningens mindre alltid lite lite sötare. Sötburkarna.

Filmtips
Det har varit en fantastiskt helg, för jag tycker mig ha hunnit med det mesta. Lite purken är jag dock över att ha missat den fantastiskt klara, kalla och soliga lördagen – den fick ge vika för lampshopping och loppishäng. Men sån shopping det blev, jag kom hem med två gulklimpar för ynka trehundra pix! Förutom shopping hann jag också med ett besök i Skrapan och trettonde våningen för häng hos kompisen Martin (sjukt fin utsikt i mörkrets Stockholm) en dansant lördagsnatt i samband med detta och idag både matmässan i Älvsjö och FILM! Jag är rätt nöjd med andra ord! Helgens sågs emellanåt på med mindre skarpa ögon, men i det stora hela prima. Kvällens biobesök (med ytterst suddig blick) bjuckade på filmen "Stardust". Hade hört den nämnas och efter en snabbkoll hann jag och Hanna nätt och jämt med andan i halsen slinka in och glida ner i biofåtöljerna innan filmen rullades igång. Eller i god tid med våra mått mätt kanske. Eftersom filmen inte var så uppsnackad blev det en väldigt fin överraskning. En sagolik sak i samma anda som "Pans Labyrint" eller "Big Fish" eller liknande. Ja, ni hajjar - sjuuukt snygg! Vi fnittrade, fällde en och annan tår och gick sen hem med väl värmda hjärtan och fåniga flin i fejjan. Tips från Kajsa!

På vägen ut slängde jag ur mig ett högljutt "whaaaaaaaat!!!???!!" för uppsmackad på en sån där ljusbox satt lilla häxan Kiki och hennes katt Jiji på sin kvast i full flygfärd över stan. "Kiki´s delivery service" ska tydligen visas på svenska biografer den 23e november! Håll i kvasten gott folk och ge er av till biograferna för att spana in ännu en sötsak från Hayao Miyazaki! Jag tror bestämt jag ska gå på finvisning och ännu en gång se världens tuffaste lilla häxa och katt på storduk!

Fågeldans
Måndagen den nittonde november ska jag till Debban slussen för att lyssna på Pelican (första bilden). På köpet får jag High on Fire (andra bilden och affischen) ni hajjar, läbbigt värre! Pelican är lite läskiga ibland, när dom vrålar. Den mjukare biten älskar jag. Men High on Fire, var inne på deras site och började lyssna på en låt... jag slutade efter en liten stund - det var tokläbbigt! Om jag kan kommer jag nog undvika dom. Jag hoppas det är dom som är förbandet, så jag kan glida in lite lite senare och missa största dosen skräck.

Mina nya blå!
Med minus fyra och fem, var det inte med knivskarp blick jag skådade min omgivning - utan glajjor eller linser. Och det var en jäkla massa meck runt om, och jag hatade att ha glasögon och linserna gjorde mina ögon röda och irriterade. Hela dagarna med nosen in i burken gjorde inte saken bättre. Efter några års skvalpande i bakhuvudet så var beslutet redan fattat när möjligheten kom. Jag ansåg mig ha råd och tyckte inte att det längre fanns någon anledning att INTE fixa mina dimmiga ögon. Jag började kolla runt bland vänner och bekanta, kliniker och metoder. Kostnader. Jag gick på en första undersökning, en väns syster hade fixat sina ögon där nyligare än nyss med gott resultat. Och den var dessutom billigast i stan mig veterligen. Ny på marknaden var deras argument till priskriget. Jag var väldigt nervös, tänk om jag inte ens skulle kunna operera ögonen? Drömmen om en perfekt syn och ett smidigare liv kanske skulle dö, här och nu? Sen fick jag svaret – jag skulle kunna operera! Dock var det i lite chock jag fick beskedet, för enligt doktorn hade jag tunna hornhinner - något man bara kanske föds med, anlag. Detta innebar att jag inte kunde göra den typ av operation som alla i min omgivning och som jag hört om gjort, dom gjorde LASIK, vilket innebär ett djupare snitt i ögat, men med direkt resultat. Jag hade inte så mycket hornhinna att ta till, så EPI-LASIK var mitt alternativ och egentligen det enda. Metoden har bara använts i två år och hade jag velat operera mig för mer än två år sen hade jag alltså inte kunnat. EPI-LASIK innebär att man bara skalar bort lite av det allra yttersta av ögat. Till skillnad från den andra metoden så blir då ett öppet sår, med lasik, där man gick djupare stängdes som ett lock igen av ögat och nu skulle alltså min process ta längre tid. Jag skulle dessutom ha ont och läkningen och det perfekta resultatet skulle ta sin lilla tid. Men enligt doktorerna så är denna metod bättre och säkrare och dom försöker få alla att göra EPI-LASIK numera, även dom med tjockare hornhinna.

Jag valde inte den billigaste kliniken. Mottagandet jag fick var otrevligt och såg till att jag gick därifrån i tårar. Att låta dem peta i mina ögon kändes som en mardröm. Dessutom skulle dom göra ett öga i taget och läkningsprocessen skulle sträcka sig över närmare fyra månader och lät oerhört läskig, det infann sig inget förstroende hos dem.

Min magkänsla ledde mig vidare till en annan klinik som visserligen var dyrare, men skulle göra båda ögonen samtidigt och hade funnits längst av alla. Jag fick fint mottagande och det kändes jättebra. Tryggt. Och dom där extra tusen skulle jag spara in med färre lediga dagar. Klumpen i magen ska aldrig behöva finnas där.

I fredags tog Hanna mig i handen och följde med mig till kliniken. Jag var inte nervös egentligen, det var mer bara trevligt sällskap och fint stöd. Efter en timmes försening och många kakor och trippla kontroller senare fick vi dra på oss skyddskläder och gå in till operationssalen. Jag hade fått en lugnande tablett innan. När jag lagt mig fick jag droppar som bedövning och sen fixerades mina ögonlock och ögonfransar med något som i domman påminde om en ögonfransböjare. Ingenting gjorde ont. Sen pillades det lite och sen kom laserstrålen och jag fixerade blicken vid det röda och en halvtimme senare var jag klar. Två citadon och vi åkte taxi hem till mig - i sjukt fula solglajjor och en påse piller och vätskor.
Sen följde två dygn när jag mest sov, två citadon var sjätte timme, lite ljudband när jag väl var vaken och nära och kära som fullde mina ögon med droppar fyra gånger om dagen. Första kvällen hade jag riktigt ont, sen blev det bara bättre. Men det kanske är något i samma anda som att föda barn, om inte på smma nivå, så smärtan som var hyffsad läskig till trots - jag skulle göra om operationen utan en blinkning! Det var som den värsta förkylningen, mina ögon och min näsa rann konstant första dygnet. Öppna kanaler. Mycket papper på mitt golv. På söndagen klarade jag dagsljusfinfint och gled runt i lägenheten med hyffsad syn. Galen känsla att plötsligt kunna SE!

Jag var på första återbesöket i måndags, fortfarande ljuskänslig för stark inomhusbelysning gled jag in på Sofiahemmet med solglajjor. Det läkte fint sa doktorn. Jag var hemma och latade mig även på tisdagen, tog en prommis ute utan solglajjor i dagsljuset och läste på skyltar. Min nya värld. Igår var jag tillbaka på jobbet. Det funkade fint att sitta och pilla form framför datorn. Idag var jag och tog ut mina "plåsterlinser" och nu ska min blick bara bli skarpare med tiden. Det känns helt sjukt overkligt att jag gjort det och så fort jag tänker på det höjs jag i etrt rus av lycka . jag SER!

Totoro och grönögda pojkar
Jag är en envis jävel. Fjantigt envis som oftast. Men ibland känner jag mig duktig och plockar ner mitt fjanteri på marknivå. Jag skärper mig. Ett vardagligt men ihängande problem det senaste är en fungerande väckarklocka. Många väcks av sina mobiltelefoner, eller rejäla radioklockor - jag vill ha en fin väckarklocka som är lätt att spana in tiden på i mörker och som väcker mig om mornarna. Och som är sjukt fin och knäpptyst – all tid förutom just vid väckning såklart. Jag kan nämligen vakna av att någon iaktar mig, lättväckt toka, så något högtickande funkar inte.

Mitt lätta sussande har bara bräckts av den enda rödhåriga pojke jag sovit med, han sov med öronproppar. Men där handlade det kanske mer om gammal vana än egentlig ljudkänslighet, för hos honom var det knäpptyst. Hur som helst verkar det svårt att fånga en ljudlös skönhet.

Min senaste sängkompis har varit en röd liten fin väckarklocka av märket Paul Frank, som tickat mjukt, synts i mörker och varit slagtålig vid blint famlande för att stänga av den när den väckt mig. Men slagen mot golvet har blivit många och har nu gjort att den börjat låta med tiden. Aj aj. Den har ändå varit med sen 2001 och ett fynd på någon bakgata i London, mer för att den var billig än att det satt en söt apa i den. Sex år på nacken är inte illa och ett utbyte känns rimligt.

När nytt ska införskaffas är jag skoningslös, bara det bästa är gott nog. Och jag hittar aldrig det där jag vill ha och tiden går och jag struntar i att köpa något. Drömklockan är en liten Totoro, en sån som väckte mig alltför få mornar hos pojken som stal mitt hjärta. Men just drömmen om klockan hade funnits ändå, om än kanske då för en annan pojkes skull. Också han grönögd och tokig i Ghiblis värld. Knasigt lika dessa tu. Hur som helst är en Totoroklocka inte det lättaste att hitta för en jänta i Sverige, så i väntan på kapet och den rätta, mer gällande klocka än pojke - tog jag mitt förnuft till fånga. Jag tjackade en billig om än rosa klocka för väckning med tuppen. Sjuttifem spänn på Ur & Penn - som hittat! Men klockan funkar inte som sig bör, ringer inte på utsatt tid och bara varje hel timme. Efter ett byte har jag lagt ner jakten för stunden. Men snart tar jag nya tag! Kanske blir det en tredje gången gillt med leveransen av Totoro? Skam den som ger sig!

Jacob, en finfin nyhet på IKEA
Stolen skulle kunna vara min för 1295 spänn.