Dom pratade om grisen härom morgonen. Den flygande grisen. Och flygplan. Och jag tänkte på flygande grisar på din jacka, och kvällen med grisen i din soffa. Jag log.
Och nu har jag ett hål i magen. Hålet äter mig. Växer. Gör mig tom. Och jag önskar mig dina varma händer. Som fångar upp mig, mitt i fallet. Lugn bakom min rygg.
Jag log. Trodde inte det jag känner, hur jag känner mig, att det skulle komma tillbaka. Så fort.
Jag skrev till dig om fina saker idag, och allt var bra. Så, plötsligt händer det igen. Igen och igen. Hur? Varför?
Ps. Jag har klippt luggen. Och jag saknar dig! Ds.
Etiketter: Du Du Du. Fredag.